tonårstankar
Nu för tiden så tänker jag mycket på hur mitt liv egentligen är. Hur jag behandlar mig själv, hur jag behandlar andra, hur är synen på mig själv, hur ser alla andra på mig, hur mår jag innerst inne, hur tror alla andra att jag mår innerst inne. De där frågorna ploppar upp i mitt huvud dagligen, mest när jag sitter på lektioner, som t.ex matten, då jag är någonstans där jag egentligen inte vill vara. Min kropp är där, fast på stolen men blicken är ut med lekplatsen där jag ser frihet. Friheten i att göra vad jag vill, friheten i att hoppa från ett berg ner i havet, friheten att göra som mitt hjärta vill. Men om jag skulle göra allt som mitt hjärta vill, hur skulle då andra se på mig?
Det kanske inte är många som ser mig som en speciell person, men jag känner mig som en speciell person.
Det kanske inte är många som ser mig som en tråkig person, men jag känner mig som en tråkig person.
Det kanske inte är många som ser mig som en ut åtgående person, men jag känner mig som en åt utgående person.
Hur ska jag göra för att kunna fixa allt i mitt liv som jag vill att det ska vara? Den enda personen på hela jorden som kan svara på den frågan är jag, ingen annan en jag själv. Me, myself and I som jag brukade säga förut, notera att jag säger "brukade". Men varför säger jag "brukade" när jag fortfarande vill att det ska vara så som det var förut, då allt var bra. Men allt är bra nu, till och med bättre nu. Men det är fortfarande någonting som fattas i min kropp, eller kanske fattades det till nu. Jag vet inte för att just nu är min kropp iskall.
Den är varm utanpå men inne i hjärtat så är det iskallt, jag pratar inte om kärlek nu. Eller gör jag?
Behövs det för att värma upp mitt hjärta igen, eller är det bara jag som inbillar mig själv att det behövs?
Är det någonting som behövs egentligen? Jag vet inte. Jag vill ha svar på alla mina frågor av någon som kan allt det här. Men finns det någon runt om i världen som har den talang att svara på alla mina frågor eller måste jag leva ungt och dumt och bli gammal och vis innan jag får reda på det, den frågan kan jag tyvärr inte heller svara på.
En tonåring vill ha så mycket svar i sitt liv, jag är en av dom som har mer än 500 fulla mappar med frågor som jag vill bli besvarade. Jag vet en själ som kan svara på alla mina frågor, Gud.
Ibland vill jag bara försvinna från allt, försvinna från dig, försvinna från mig och framför allt försvinna från alla.
Jag kan drömma mig iväg som jag sa tidigare i texten till friheten. Friheten för mig är paradiset, friheten för mig är eftersträvan, friheten för mig är lycka. Lycka går att beskriva med så många ord, men ett ord som jag kan dra in i det hela är min familj. Det är min lycka.
Jag vet inte om jag är som alla andra i min ålder, är jag det?
Är jag misslyckad eller är jag lyckad? Jag gillar inte att känna mig neutral så åt något håll måste det leda, och jag vet inte alls åt vilket håll det är just nu. Igår var det right, men idag är det left. Imorgon kanske det är up och i morgon down. Livet har väll sina små lyckliga stunder, men när man mår dåligt och inte tänker på vad som kan komma i livet så känns det onödigt att göra någonting alls.
Som en vän till mig idag sa " jag tror man måste acceptera dom dåliga tiderna också så du kan njuta av dom bra sedan ", för fan vad skön vän jag har! Tack gode Gud för vänner!
Men nu känns det som att jag åkte av spåret helt totalt. Allt jag menar med det här är att jag är killen som ingen annan ser att jag är.
Jag kan vara han som är sämst med tjejer, undra hur folk ser mig med tjejer?
Jag kan vara han som är dryg, undra vad folk tar mig som?
Jag kan vara han som ber dig dra åt helvete ena sekunden men andra sekunden så älskar jag dig, undra hur människor egentligen förstår sig på mig?
Jag är killen som ingen annan ser för att utåt är jag den jag är, inåt är jag den riktiga jag. Jag vet inte om jag kan beskriva mig som falsk, men jag kan beskriva mig själv som 2face.
Jag är killen som mer än gärna sitter uppe hela natten i ett rum som är helt kolsvart och en dator framför mig med Microsoft Word 2007 uppe för att skriva ner mina tankar, och för att skriva ner min kärlek.
Jag är killen som kollar in en tjejs skor det första han gör, gör många andra det också?
Gör det här mig konstig eller är jag speciell?
Godnatt - Max Pisano 070510
Kommentarer
Postat av: m
"There ain’t no reason things are this way. Its how they always been and they intend to stay."
- brett dennen
Trackback
