Just nu känner jag mig så jävla deppig, inte utåt, bara i hjärtat.

Kan det bero på att jag inte har en vid min sida, visst kan jag få en men den personen kanske inte jag vill ha.

Jag vill ha en vid min sida, en att dela popcorn med på bion, en att ringa innan sovdags och säga att jag älskar den här personen, en att kyssa flera gånger i veckan, en att dela mina ideér med.

Jag har så mycket ideér i mitt liv, i mitt hjärta, i min själ och inte mindre än i min hjärna.

Men vad får jag ut om jag inte har någon att visa mina ideér för, när jag inte har någon speciell att skratta med.

Jag vill känna känslan som många andra känner, den där pirriga känslan, den där lyckliga känslan, den där glada känslan och ja till och med den där kärleken där man hatar varandra för ett tag.

Men vet ni vad, det får man ta.

Jag vill gå på bio med den personen, jag vill presentera den personen för mina vänner, jag vill gå hand i hand med den personen, jag vill kyssa den personen framför alla, jag vill presentera någon speciell framför min familj, jag vill bli presenterad och känna mig speciell, jag vill flyga upp i molnen av känslan att ligga vid den personens sida, jag vill älska med den personen.

Det finns så mycket jag kan göra med den här personen, men det går bara inte. För att jag inte har någon att dela det med.

Jag har ingen kärlek att dela med den där personen, jag vill ha någon som just är du, bara du.