Jag måste verkligen börja det här lilla blogg inlägget med en fråga,
vad FAN är kärlek?
Det här lilla eller jag vet inte om man kan säga lilla om kärlek, men iallafall jag har ganska många vänner som är kära hit och sen dit, fram och tillbaka, ut och in. Jag hör ju själv hur det låter när jag själv skriver det, det låter så väldigt komplicerat och så invecklat. Jag har många kompisar som är dö kära i ena minuten sen i andra minuten så "kastar dom bort kvinnorna de vart med", och jag har aldrig riktigt förstått mig på "the point of why" om man gör så fram och tillbaka. Sen kommer dagen efter när grabbarna ångrar allt det de gjorde mot sin kärlek, men hur kan man ångra något som man än gång gillade att göra? Alltså vi tar ett exempel,
En kille har sex med en tjej och gillar henne jätte mycket i ena stunden, sen den andra sekunden så ber han henne dra åt helvete och sen säger han massa fula ord.
Men förtjänar alla en andra chans för det de gjort? Det kan nog bara var och en svara på, det finns inget självklart svar på det.
Men jag kan säga själv att jag är den personen som är väldigt osäker på vad jag vill ha i livet, ena dagen vill jag ha det, andra dagen vill jag ha det andra.
Hur känns det att vara kär? Den frågan ställer jag till mig själv när det är sol på himlen och när det är svart på himlen för att jag har aldrig känt den känslan och alla säger att det är så underbart men jag undrar, hur kommer jag vara som person om jag helt plötsligt blir den som ena dagen är med en kvinna, sen andra dagen är jag med samma. Det känns liksom inte som jag, men jag försöker verkligen att ändra på mig på det sättet, alltså jag säger inte att jag är en player, absolut inte det, men säger bara att jag gör det bästa jag kan och försöker att aldrig såra någon för att gör man det så vet man aldrig vad som kan hända i framtiden med sig själv.
Jag kanske vaknar upp en dag och har fullt med fjärilar i magen och känner att jag är kär, men i vem? Det kan jag inte bestämma över själv, alltså så letar inte jag. De får komma till mig när det känns att tiden är inne, jag vill liksom att det ska klicka på direkten, inte efter typ hundra år.
Eller så vaknar jag upp och känner att det inte är en bra dag för att jag har ändrat mitt tänke sett och får massa skuldkänslor för det jag inte kunde rå för den tiden som det hände, den tiden som jag var som jag var. Den tiden då jag var som en barn unge, en liten snorunge som sprang runt och trodde att han kunde vara en Gigolo ( utan att ta betalt, hehe ).
En av min närmaste kvinnliga vännina sa en dag till mig att jag måste bli en mer sansad person och ta det lite lungt och tänka över mina handlingar.
Det oroar jag mig också jätte mycket över att jag inte kommer vara samma kille och samma sköna grabb som många älskar, men som minst lika många hatar. Jag tror inte att jag vågar förändra på mitt sätt att vara, ena dagen fika med den tjejen andra dagen fika med den andra.
Men saken är ju den att dagens ungdomar till tjejer är jävligt framåt och ska ha kontroll över mycket i mitt liv, och i mitt liv så är det bara min familj som ska ha det, ingen mer.
Jag vågar inte förändra mig för en jag hittar den mest wonderful women I ever meat!
Den dagen kan vara imorgon, den dagen kan vara om en vecka en månad, ett år två år.
Men jag har lärt mig att inte stressa fram kärleken för att då kan man såra många, och det vill jag inte göra.
Jag vill verkligen hitta någon nu att dela mitt ungdomsliv med, men jag vill fortfarande ha luften att släppa loss och bara köra mitt eget race. Med det menar jag att jag kan kolla fram och bak, men bryr mig inte om vad som händer på min högra sida, inte heller på min vänstra sida.
Framåt är framtiden, då jag kan se mig själv som en mogen man med barn och fru och en väldigt stadig ekonomisk inkomst, det är kärlek när man skaffar familj eller förlovar sig.
Bakåt är de misstag man har gjort, men man måste lära sig att glömma, att koppla bort det.
Eftersom att jag aldrig har varit kär så är det svårt för mig att veta om man kan vara kär i den här åldern, jag tror nog mest att man har en "crush" hit eller dit, fram och tillbaka!
Som tonåring har man oftast svårt att bestämma sig för om man ska göra det eller om man ska göra något annat, och det känns väldigt jobbigt, men det är bara att ta sig igenom det och leva livet!
Känslor är tufft, riktigt tufft! MVH MP
